Varför går det så trögt med jämställdheten vid tekniska högskolor och inom industrin? Emma Söderhjelm (C), civilingenjör i Värnamo, har funderat mycket på frågan.
– Det krävs en attitydförändring och en vilja att se över arbetsmiljön och se till att män och kvinnor behandlas lika på arbetsplatsen. Det har hänt mycket på senare år, och det finns faktiskt en stor andel tjejer inom industrin, men de uppmärksammas inte alltid.
Emma Söderhjelm bor i Hånger utanför Värnamo. Inför valet den 11 september står hon på Centerpartiets lista till kommunfullmäktige i Värnamo. Det var i kampen för landsbygdsskolorna som Emmas politiska intresse väcktes, men jämställdheten inom arbetslivet ligger henne också varmt om hjärtat.
De senaste 17 åren har Emma Söderhjelm arbetat på olika företag inom industrin i Värnamo kommun. Efter utbildningen i Uppsala gjorde hon sin praktik i Amsterdam och bodde också i Schweiz under något år. Just Schweiz var inte någon höjdare för kvinnor med familj som ville arbeta.
– Kvinnor med barn skulle vara hemma och inget gjordes för att underlätta om de ville ha ett arbete. Vi flyttade hem till Värnamo, där jag kunde kombinera jobb och familj, men dessutom komma närmare nära och kära.
Emma menar att det har blivit lättare för kvinnor att arbeta inom industrin, men fortfarande är det alldeles för få som väljer tekniska utbildningar.
Nyligen gjorde Ungdomsbarometern på Teknikföretagens uppdrag en enkät där de frågade unga tjejer varför de väljer bort tekniska yrken. En del svarade då att de helt enkelt inte tycker att teknik är tillräckligt intressant – andra program och jobb lockar mer. Andra svarade att utbildningarna är för svåra. Det verkar finnas en större rädsla hos tjejer att inte klara av en teknisk utbildning eller att de riskerar att gå ut med dåliga betyg.
– Idag har Industriprogrammet inga tjejer antagna. Det är synd, man missar redan där en stor del av rekryteringsunderlaget. Tjejer likväl som killar har finfina förutsättningar för att klara av teknik, men det är som att det lever kvar gamla värderingar, säger Emma Söderhjelm. Dessutom finns det en del som tror att det är smutsigt att jobba på industri, men det stämmer oftast inte idag.
Forskning från bland annat Chalmers i Göteborg visar att det förekommit många satsningar på tekniska högskolor i Sverige för att locka kvinnor till ingenjörsbanan, men de är kortlivade och inte särskilt effektiva. Det måste till ett perspektivskifte, där man kommer bort från idén om den ”ointresserade kvinnan” som ofta får stå i centrum för olika typer av satsningar. I stället borde det fokuseras mer på hur industrin och teknik-branschen kan locka fler tjejer genom bättre arbetsmiljö och inspirerande förebilder.
Men vad ska man då göra för att locka tjejer att välja tekniska utbildningar?
– Vi behöver skapa en mer inkluderande atmosfär inom industrin. Det gäller också att utbildningssätena, och även vi som arbetar i branschen, talar om hur roligt och intressant det är, säger Emma Söderhjelm. Vi måste också, som kommun, arbeta ännu mer för att föra ut de här programmen till tjejerna.
Det finns redan en del goda exempel på hur man arbetat i den här riktningen. Industrinatta, där högstadieungdomar får komma ut och besöka olika företag och Teknikcenter på Campus Värnamo, som anordnar aktiviteter för barn i förskola och grundskola, samt kompetensutveckling för personalen.
– Det finns mycket positivt på gång, men fortfarande måste kvinnor ofta prestera mer för att bli godkända, accepterade, i manliga branscher, säger Emma Söderhjelm. Vi är på god väg i Värnamo kommun, men det finns mer kvar att göra.
